MASSAJERNA OCH AKACIATRÄDEN

Att söka information om massajerna var lika utmanande som det var när jag gjorde detsamma om de australiensiska aboriginerna för Pärlsystern. Deras kultur utmärks av en muntlig berättartradition, och mycket av det material som finns om dem är skrivet av de vita nybyggarna.

För att komplettera den research jag gjorde på plats i Kenya, besökte jag därför School of Oriental and African Studies i London. Där hittade jag texter skrivna av en ny generation massajer som forskade på sin egen kultur och sina egna traditioner.

Dagens massajer lever i och runt Rift Valley i Kenya och eftersom de är nomader har de flyttat runt i Kenya och Tanzania under flera generationer. Massajkrigarna, som även kallas moraner, är kända för sin styrka och list i strid.

Boskap har alltid varit centralt för deras kultur: det är den primära källan till föda, rikedom och makt. Barn lär sig att ta hand om boskapen och sjunga för dem. Massajerna tror att all världens boskap tillhör dem av naturen, så det var ingen överraskning att vita nybyggare ofta fick sina djur stulna!

Great Rift Valley i Kenya

En av dessa vita nybyggare var Gilbert Colville, som är inspirationen bakom karaktären Bill i Solsystern. Colville lärde sig av massajerna hur man bäst sköter sin boskap och blev under 1950-talet den mest framgångsrika boskapsfarmaren i Kenya med över 200 000 tunnland mark och 29 000 kreatur.

Han anställde massajherdar som vaktade hans kor, han talade deras språk och behandlade dem med respekt. Han lärde dem också att vaccinera sina hjordar mot mjältbrand och boskapspest.

Far och son ur massajstammen tar hand om sina Boran-kor

Gilbert Colville spelad av skådespelaren John Hurt i Vitt illdåd (1987).

Vita nybyggare trodde inledningsvis att den sortens akaciaträd som kallas Fever Trees orsakade feber. De insåg nämligen att de hade varit i närheten av sådana träd varje gång de fått malaria.

Akaciaträd av sorten Fever Trees

Sedermera lärde de sig av massajerna att malarian inte orsakades av träden, som ofta växer nära träskmarker, utan av myggorna som fanns i dessa områden. Faktum är att massajerna använde mald bark från akaciaträdet för att behandla feber och ögoninfektioner, och trärötterna för att behandla malaria.

De taggiga trädgrenarna användes också som stängsel för att hålla flodhästar och andra vilda djur borta från bosättningarna, medan boskapen matades med löven och frökapslarna.

Med britternas intåg under 1880-talet följde sjukdomar och katastrofer för massajerna: lunginflammationer tog livet av stora delar av deras boskapshjordar och människorna drabbades av kolera och smittkoppor, vilket ledde till att folkmängden reducerades från en halv miljon till endast 40 000. Deras marker beslagtogs och under andra världskriget användes deras boskap för utfodra de brittiska trupperna.

Unga massajpojkar som dansar den berömda “hoppdansen”.

En kvinna ur massajklanen Samburu iförd en stor pärlbroderad krage.

Massajerna fortsatte leva sitt nomadliv och upprätthålla sina traditioner. De skapade intrikata pärlbroderier och smycken – som inte bara var vackra utan även angav deras klantillhörighet och civilstånd. Ockra användes ofta för att rödfärga hår och hud.

Ända sedan Kenya blev självständigt 1963 har massajernas marker blivit allt mindre på grund av jordbruk, omfördelningsprogram och viltreservat. Regeringarna i både Kenya och Tanzania har försökt övertyga massajerna att överge sina nomadliv och istället bosätta sig i avsedda områden (som till exempel Maasai Mara, dit många turister åker för att uppleva massajernas “livsstil”). Den moderna världen av idag har gjort det svårare för massajerna att upprätthålla sitt sätt att leva, så min högsta önskan var att i Solsystern återge en glimt av denna nobla kultur så som den en gång var.

Sanna historier bakom boken