Beatrix Potter var en av Storbritanniens främsta barnboksförfattare, känd för gestalten Pelle Kanin, som än idag fascinerar barn runtom i världen. Hon var en kvinna med många talanger som, trots att hon växte upp i ett strikt victorianskt hem, kom att verka inte bara som författare och illustratör, utan också som naturvetenskapskvinna, miljövårdare, bonde och affärskvinna. Beatrix var en inspirerande kvinna. Det var en fröjd att skildra henne som granne och vän till min karaktär Flora i Esthwaite. Beatrix främsta bedrift var hennes miljövård av vidsträckta områden i Lake District. I sitt testamente återbördade hon denna mark till Storbritanniens folk genom att skänka den till National Trust, en organisation som verkar för att bevara natursköna områden med viktiga kulturarv i Storbritannien.

Beatrix föddes den 28 juli 1866 i Kensington i London i en välbärgad familj. Som barn ägnade hon mycket tid åt att hitta på fantasifigurer och att studera världen omkring henne. Hon dokumenterade de många familjesemestrarna i Skottland och Lake District. Mellan åldern 15 och 30 förde Beatrix en dagbok skriven på ett kodspråk hon själv hade uppfunnit. Koden dechiffrerades först 1958. Efter det har hennes dagböcker givits ut.

Beatrix konstnärliga talang ledde till ett certifikat för studier i konst vid South Kensington Museum. Hon var dock huvudsakligen självlärd och utbildad av guvernanter och blev därför irriterad på konstkursens strikta regler. Eftersom hon var kvinna hejdade man också Beatrix försök att publicera sina intrikata mykologiska teckningar i vetenskapliga tidskrifter. Det ändrades inte förrän hon fick dem antagna av Linnean Society 1897.

Hon hade alltid älskat djur. I tidiga tjugoårsåldern köpte Beatrix en huskanin som hon döpte till Benjamin Bouncer. Hon ägnade mycket tid åt att teckna honom. Ännu en kanin införskaffades så småningom. Den döpte hon till Peter.

Berättelsen om Peter Rabbit (Pelle Kanin) nedtecknades för första gången i ett brev Beatrix skickade till en ung pojke vid namn Noel, son till hennes tidigare guvernant, för att muntra upp honom när han var sjuk. Pelle Kanin fick sällskap av Flopsy, Mopsy och Cottontail. 1901 reviderade Beatrix berättelsen och gav själv ut den för att roa släkt och vänner.

Så småningom väcktes intresset hos ett litet förlag i London, Frederick Warne & Co, som erbjöd sig att ge ut manuset. Sagan om Pelle Kanin blev en omedelbar succé. Beatrix kom att skriva ytterligare 24 berättelser och en rad andra böcker, samtliga utgivna av Frederick Warne & Co.

Beatrix förälskade sig i sin redaktör, Norman Warne, en outtröttlig förkämpe för hennes verk. De förlovade sig 1905 trots att Beatrix föräldrar motsatte sig förlovningen. Tragiskt nog blev deras förlovning kortvarig – Norman dog i leukemi bara en månad senare. Beatrix bar hans förlovningsring resten av livet.

I sin stora sorg drog Beatrix sig tillbaka till Lake District och köpte Hill Top Farm i Near Sawney, en liten by vid Esthwaite Water. Där lärde hon sig att bruka jorden och att föda upp får. Hon vann priser för sin fårflock i Herdwick. Flera av hennes berättelser från och med den här perioden inspirerades direkt av hennes grannar. The Tale of Ginger and Pickles är till exempel baserad på mr Taylors handelsbod i byn.

1909 köpte Beatrix Castle Cottage Farm i Sawney. Hon fortsatte att bruka jorden och utvecklade sina egendomar. 1913 förälskade hon sig och gifte sig med sin advokat, William Heelis.

Beatrix var en smart affärskvinna. Hon tog patent på Pelle Kanin-dockan 1903 och intäkterna från varorna tillsammans med hennes honorar från böckerna gjorde henne mycket förmögen. När hon gick bort 1943, 71 år gammal, efterlämnade hon över 4000 tunnland mark, 16 bondgårdar, ett flertal stugor och mängder av Herdwickfår i olika flockar.

Idag kan man besöka Beatrix hem i Near Sawney – Hill Top Farm är ett National Trust-museum. Beatrix är världsberömd och hennes sagor har underhållit flera generationer av barn – även mina egna!