New Zeeland och Norfolk Island

Nya Zeeland är berömt för sin vackra natur och sina stora vidder.
När jag reste genom Central Otago på Sydön blev jag, precis som CeCe, tagen av den starka kontrasten mellan den karga landsbygden och de prydligt anlagda frukt- och vinodlingarna som gett Central Otago namnet “fruktskålen i söder”. Det storslagna landskapet är hisnande.
Även om jag bara snuddade vid Nya Zeelands omfattande historia i Den saknade systern studerade jag ingående maorikulturen och de senare seklernas olika migrationsvågor samt guldruschen i Central Otago under 1860-talet. Alla jag mötte i Nya Zeeland välkomnade mig med vänlighet och öppenhet, vilket jag hoppas avspeglar sig i familjen McDougals fiktiva karaktärer.

Gibbston, även känd som Vindalen, är ett av de mer natursköna vinområdena. Vingårdar är – ibland riskabelt – ihopträngda mellan karga skifferklippor och det bergiga passet Kawarau River gorge.

Området ligger på hög höjd vilket ger kalla vintrar, varma torra somrar och en stor temperaturskillnad mellan natt och dag. Dessa utmanande väderförhållanden skapar exceptionella viner som rönt stor uppskattning över hela världen. Över 70% av druvorna som odlas här är pinot noir; andra sorter är chardonnay, pinot gris, riesling och sauvignon blanc.

På vandring genom vinrankorna på den vingård som gav inspiration till vingården som ägs av familjen McDougal i Den saknade systern.
Makalös utsikt vid Dobson Valley på väg mot Aoraki/Mount Cook.
Norfolk Island
Denna 34,6 kvadratkilometer stora ö i Stilla Havet tillhör Australien och är hemvist för strax under 2 000 människor. Ön användes som straffkoloni mellan 1788-1855 innan ättlingar till myteristerna från Bounty fick tillstånd att flytta från Pitcairn Island för att skapa en ny permanent bosättning där.

Även om Norfolkön påverkas av sina mycket större grannar har den sin egen unika själ. Öborna hjälpte mig mycket med mina efterforskningar och precis som CeCe och Chrissie kunde jag se mig själv boendes där – trots att det är väldigt isolerat.

Emily Bay
Norfolkgranar, som CeCe berättar även har planterats på Atlantis.
Jag upptäckte i Australien, när jag gjorde research för Pärlsystern, att även Nya Zeeland har sina egna myter kring de sju systrarna-stjärnbilden. I den maoriska kulturen kallas de Matariki-stjärnorna och deras återkomst på himlavalvet signalerar början av det maoriska nya året. Namnet “mata ariki” betyder “Guds ögon”.
I stjärnklustret är Matariki mor till sex döttrar. Varje dotter ger lärdomar till jordens folk, och de är:

Tupu-ā-nuku, den äldsta, som vakar över allt växtliv. Hennes lärdom är växandets tålamod och att ta hand om vänner och familj.

Tupu-ā-rangi, som älskar att sjunga och ger nytt liv åt skogar och djur. Hennes lärdom är vikten av generositet.

Waipunarangi, som vakar över vattnen runt Nya Zeeland och ger det till människorna så att de kan dricka och ta hand om sina skördar. Hennes lärdom är att vänligheten vi ger till andra kommer vi få tillbaka.

Waitì och Waitā, tvillingarna som skyddar de snabbaste och minsta av alla varelser – de så ofta förbisedda insekterna, så viktiga för naturens balans. Deras lärdom är att ta hand om och stötta människorna omkring dig.

Ururangi är den mest passionerade och snabbaste av systrarna. Hennes lärdom är att finna glädje i livet.

Sanna historier bakom boken