Cumann na mBan (uttalas ku-mann na mahn) grundades 1914 av suffragetter, fackföreningsaktivister och socialister som inte upplevde att deras rättigheter uppmärksammades av den helt manliga organisationen National Volunteers. Hjärtefrågorna var sociala frågor, kvinnors rättigheter och Irlands rätt att grunda en republik – genom beväpnad kamp om så skulle behövas.

Inför påskupproret 1916 blev Cumann na mBan officiellt en paramilitär styrka, liksom Irish Volunteers och Irish Citizen Army. På dagen för upproret medverkade flera av Cumann na mBans ledare vid den beväpnade stormningen av stadens huvudpostkontor, varpå upproret spred sig genom Dublin – en händelse som var ett av startskotten för det irländska frihetskriget.

Jag hade äran att få prata med Hélène O’Keefe, som doktorerar i irländsk historia, och hon visade mig den bästa historiska källan: The Irish Military Service Pensions Collection.

På gulnande och tätt skrivna pappersark hittade jag förstahandsuppgifter om de kvinnor runtomkring West Cork som riskerade sina liv för att stötta det irländska frihetskriget mot britterna. De här efterforskningarna ligger till grund för karaktärerna Nuala och Hannah Murphy liksom de andra modiga kvinnliga karaktärerna i de delar i Den saknade systern som utspelar sig på 1920-talet. Ellie Sheehy var en av dessa modiga kvinnor och omnämns flyktigt i Den saknade systern. Genom att läsa hennes pensionsrapport kan vi förstå vidden av hennes outtröttliga arbete:

Det fanns en avstjälpningsplats för vapen nära hennes hus ungefär tre åkrar bort … en låda med bomber och en låda med ammunition. […] Hon tog hem dem till sitt hus efter att militärerna dragit vidare … hon hjälpte till att utrusta omkring 40 kombattanter.

Genom Nualas och Hannas karaktärer kunde jag visa upp några av Cumann na mBans aktiviteter. Förutom att leverera hemliga meddelanden, agera spioner och tillhandahålla gömställen, vårdade, utfordrade och försåg de frivilliga med kläder.

Precis som Ambrose påpekar i Den saknade systern finns det inte många privata dokument skrivna av kvinnor under tiden för upproret. Vi har mängder av manliga vittnesmål, exempelvis från den flygande kolonnen, men kvinnornas berättelser har ännu inte återgetts. Jag hoppas att Nualas och Hannahs berättelser har fått mina läsare att vilja lära sig mer om denna fascinerande del av Irlands historia.