Det aboriginska folkets världsåskådning och deras extraordinära förbindelse med naturen var något som gjorde ett djupt intryck på mig när jag reste genom Australien för att göra research till CeCes berättelse.

Enligt den aboriginska tron är allt liv idag del av ett vidsträckt nätverk som kan härledas till de stora andeförfäderna under Drömtiden. Drömtidsberättelser förs vidare genom sång, dans, ceremonier och muntligt berättande. Det är så CeCe får reda på sitt ursprung av sina förfäder, närmaste bestämt av en äldste, i Pärlsystern.

Drömtiden är början på allt, ”tiden före tid”. Förtidsvarelserna (uppenbarelser som är till hälften djur, till hälften människor) uppstod i jorden, i mörker, på helt flackt landskap. De dök upp samtidigt som solen översköljde allt med ljus så att förfäderna kunde se var de färdades när de började skapa alla floder och berg. De skapade vatten, luft, jord och eld, och till sist gjorde de månen och stjärnorna.

Utmattade efter sina ansträngningar sjönk de blivande förfäderna tillbaka ner i jorden för att sova. Vissa av deras andar återvände för att bebo träd, grottor, kullar och andra delar av det naturliga landskapet, vilka i sin tur blev heliga platser.

Varje enskild aboriginsk språkgrupp i Australien har sina egna berättelser, heliga platser och andlig tro, men de är alla bundna till Drömtiden.

I över 15 000 år tog aboriginerna hand om landet. De levde i symbios med naturen, gav lika mycket som de tog. Varje grupp har sina egna initiationsceremonier i vilka trettonåriga pojkar och flickor lär sig de heliga sångerna och danserna. Under ceremonierna ges de också ansvaret för ett djur eller en växt. På så sätt uppskattades och skyddades allt levande och en överlevnadskedja bildades över hela denna enorma kontinent.

Pojkar som invigdes i mandomen gavs tjurungastenar, polerade stenar eller träföremål graverade med en totem som symboliserar vad de är tänkta att skydda. ”Tjurunga” betyder ungefär ”dold hemlighet”.

Albert Namatjira tillhörde exempelvis flyghonungsmyresläkten. I Pärlsystern skyddar även CeCe dessa insekter, vilka inte bara var en central del av Australiens ekosystem, utan också en matkälla som hade egna drömtraditioner.

I Pärlsystern reser CeCe till Alice Springs och Hermannsburg i Northern Territory. Där får hon lära sig om om arrentefolket och deras dyrkan av De sju systrarna. När jag själv åkte dit blev jag överväldigad över mängden av de bilder av De sju systrarna som verkade dyka upp överallt. Precis som CeCe upplevde jag att jag hade nått denna kraftfulla globala myts centrum.