I Pärlsystern spårar CeCe sin släkts rötter till ett litet samhälle i det vidsträckta området Red Centre i Australien: Hermannsburg Mission, nära Alice Springs. Där får hon höra berättelsen om byns store son, Albert Namatjira, den mest kände aboriginske konstnären under 1900-talet.

Hermannsburg var en lutheransk missionsstation som grundades 1877 av pastorer från norra Tyskland. Orten blev snabbt en mångkulturell by som värnade om både europeisk kultur och det lokala arrentefolkets sedvänjor.

En av de första pastorerna i byn, Carl Streklow som översatte bibeln till arrentespråket, fick en son, Theodor (Ted), som i Pärlsystern är vän med karaktären Charlie. Han blev en berömd antropolog som fick australiensarna att upptäcka arrentekulturen.

Pastor Albrecht tog över missionsstationen i Hermannsburg 1922. Tillsammans med Ted Streklow stödde han Albert Namatjira och de andra aboriginkonstnärerna. De kämpade för grundandet av fler aboriginska bosättningar.

Albert Namatjira föddes i Hermannsburg 1902. Han döptes men behöll ändå arrentefolkets andetro och företog ofta långa vandringar, så kallade ”walkabouts”, i vildmarken tillsammans med sina släktingar. De var borta i flera veckor i sträck.

Som sjuttonåring rymde han med dottern till en annan grupp inom aboriginerna. De gifte sig och fick sju överlevande barn. Hans fru döptes också så småningom, till Rubina.

1934 besökte akvarellisten Red Battarbee missionsstationen och ställde ut sina målningar av MacDonnells betesmarker. Albert blev fascinerad och bad att få bli hans elev så Rex tog honom under sina vingar. Snart blomstrade Alberts talang och han hade sin första egna utställning i december 1938.

Alberts akvarellmålningar väckte häpnad i den australiensiska konstvärlden. Kritiker kunde inte begripa varför en aboriginsk konstnär målade i en så europeisk stil och inte nyttjade den traditionella punkttekniken.

Två av Alberts akvareller med motiv från landskapet som omger Hermannsburg, man ser ett av de berömda spöklika eukalyptusträden i förgrunden.

Albert inspirerade andra unga aboriginska konstnärer att måla. Han grundade sedermera Hermannsburgskolan. Hans berömmelse spred sig; 1954 fick han träffa drottning Elizabeth och hertigen av Edinburgh i Canberra. Det sägs att han gick upp tidigt den dagen för att öva på pilbågsskytte i flera timmar.

1957 blev han och Rubina de första aboriginerna som beviljades fullständigt medborgarskap – rättigheter som nekades alla andra aboriginer, inklusive deras egna barn, i mer än ett årtionde därefter. Alberts liv fick emellertid ett tragiskt slut. I åratal hade han lidit av hjärtproblem. Han hade också kämpat med alkoholism. 1958 arresterades han och dömdes till ett halvårs hårt straffarbete då han givit rom till en annan stammedlem (det var olagligt enligt Australiens lag på den tiden). Han fängslades, tappade lusten att måla och försjönk i en djup depression. Kort därefter dog han.

Albert efterlämnade ett otroligt konstnärskap. Än idag är många av hans släktingar konstnärer med egna karriärer.

Byn Hermannsburg är nu ett av National Trusts historiska landmärken. Vem som helst kan besöka de vackra och väl bevarade byggnaderna, precis som jag gjorde under min research för CeCes berättelse.