Kristusstatyn

Utformning och konstruktion av Kristusstatyn

Corcovadoberget

Det 710 meter höga Corcovadoberget ligger i den sydvästra delen av Rio de Janeiro, Carioca Range, med utsikt över staden. Sedan 1800-talet har det varit ett populärt resmål för dem som önskar njuta av utsikten över den vackra staden.

Corcovados järnväg byggdes 1884. Man använde sig av ett innovativt kugghjulssystem från Schweiz. Järnvägen var 3 827 meter lång och hade fyra stationer varav den fjärde låg endast 40 meter från bergets högsta topp.

1906, kort efter att elektrisk gatubelysning och spårväg installerats i Rio de Janeiro, blev det Brasiliens första elektriska järnväg. Detta ökade antalet årliga passagerare till omkring 48 000.

Kristusstatyn – Cristo Redentor

Under tidigt 1920-tal började den katolska kyrkan, som i praktiken hade styrt Brasilien sedan 1550-talet, förlora sitt grepp om det brasilianska folket då både sociopolitiska och ekonomiska influenser från Europa spred sig ut över världen efter första världskriget.

Rio de Janeiros mäktiga katolska kretsar bestämde sig för att uppföra ett religiöst monument i ett försök att föra sina undersåtar närmre – och för att behålla dem i kyrkans grepp.

Det beslutades så småningom att Corcovadoberget var den perfekta platsen för monumentet. Det var ett prestigefyllda projekt med många förslag presenterade som följd, men arkitekten och ingenjören Heitor da Silva Costa vann uppdraget. Hans initiala vision av Kristus var en stående figur hållandes ett stort kors i ena handen och en glob i den andra.

Att skapa en avbild av Kristus är en stor ambition och ett stort ansvar. Att skapa den i stor storlek skulle onekligen vara den största ambitionen och det största ansvaret i en människas liv. Heitor da Silva Costa

Februari 1922 mottog president Epitácio Pessoa en petition underskriven av över 20000 kvinnor som stödde resandet av en staty av Jesus Kristus på Corcovadoberget. Projektet hade försenats av den protestantiska kyrkan och andra religiösa grupperingar som klagade över det faktum att statyn både var uttänkt och stöttad av katolikerna. Efter att ha granskat petitionen informerade således presidenten samtliga sällskap att om det varit de som kommit till honom först med en liknande idé hade även de fått klartecken. Resandet av statyn fortsatte därefter enligt plan.

I september hölls ett insamlingsevent döpt till Monument-veckan. På bara sju dagar samlades över 100 000 réis in, hälften av den summa som behövdes för att bygga statyn. Under tiden började Heitor färdigställa sina ritningar. Han ändrade sin ursprungliga design efter att ha blivit inspirerad av radioantenner på toppen av Corcovadoberget.

Kristusstatyn skulle inte längre hålla ett kors, utan istället utgöra ett stort kors – 40 meter högt och 40 meter brett från fingertopp till fingertopp.

Han valde ett kuperat område allra högst upp, det perfekta stället för Kristus att blicka ner över staden.

Kristusstatyns konstruktion

Heitor da Silva Costa drog slutsatsen att han skulle behöva använda det nyligen uppfunna materialet armerad betong i konstruktionen, för en bronsstaty skulle bli alldeles för tung för att hissas upp till toppen av berget. Ett ramverk i metall skulle inte vare sig tilltala ögat eller motstå väder och vind med större framgång. Han skrev i sin dagbok:
Folk är vana vid att se armerad betong i byggnadskonstruktioner, pelare, kolonner etc men jag beskrev det som något som skulle kunna användas i konsten; det framstår ändå ovanligt. Emellertid är detta material modernt och för framtidens verk.

1924 kontaktade Heitor den europeiske store mästaren och byggnadsingenjören Albert Caquot då han behövde hjälp att finna en skulptör som skulle kunna framställa den slutliga modellen i sin fulla storlek. Därefter träffade han en radda skulptörer i Paris, München, Florens och Rom och slutligen bestämde han sig för att arbeta med den välrenommerade skulptören Paul Landowski i Paris. Medan Landowski var sysselsatt med att göra gjutformerna för kristusfigurens händer och huvud satte Albert Caquot de sista detaljerna kring konstruktionen i armerad betong.

Ritningarna visade på statyns mått:
Höjd: 30 meter
Sockel: 8 meter
Huvud: 3,75 meter högt
Händernas längd: 3,20 meter med ett avstånd på 28 meter från fingertopp till fingertopp

Statyns totala vikt skulle bli 1 145 ton där enbart huvudet vägde 30 ton och armarna 80 ton vardera.

Paul Landowski skrev i ett brev till Heitor da Silva Costa:
Din process var i sanning förträfflig. Matematiken kommer för alltid att vara arkitekturens drottning såväl som skulpturens.

Heitor uttryckte med emfas till Landowski att huvudet och händerna skulle betraktas som ett konstverk – en skulptur – och kroppen och armarna som ett arkitektoniskt verk. Han gav honom i uppdrag att konstruera en fyra meter hög kopia av statyn.

Detta fotografi visar Landowski i hans nya studio på Boulevard Saint Germains där han skulpterade fram den fyra meter höga modellen.

Nu när stommen var under tillverkning var det dags för Heitor att lösa sin nästa utmaning: att räkna ut vilket slags material som skulle täcka skulpturen. Han insåg att den armerade betongen inte skulle ge det konstnärliga utseende som verket krävde. Och 1927, av en ren slump, stötte Heitor på den perfekta lösningen – han såg en fontän i Paris klädd med en mosaik bestående av små, trekantiga bitar i silver. Hans omedelbara idé var att klä in Kristusstatyns yttre skal med tusentals små flisor av keramik eller sten. Inom 24 timmar hade han testat sig genom lagret i en lokal keramikverkstad – olika storlekar och material, inkluderat täljsten.

Täljsten användes flitigt i Brasiliens kyrkor eftersom den var lättillgänglig och för att dess färg aldrig bleknar. Den tål både regn och sol och blir inte påverkad av temperaturförändringar. Heitor beslutade att den var det perfekta materialet för mosaiken han planerade använda.

När Landowski fick höra talas om idén skrev han till Heitor:
Jag är fullständigt begeistrad över resultatet du har åstadkommit och kan inte annat än gratulera dig till din idé. Jag delar till fullo din uppfattning att detta material kommer att ge ett noblare och ädlare intryck, dessutom med sin förmåga att motstå allt.

Idén fördes tillbaka till Rio de Janeiro där societetskvinnorna frekvent samlades i kyrkorna för att fästa täljstensbitarna på våder av finmaskigt nät som senare skulle användas för att täcka varje del av Kristus kropp, undantaget huvud och händer. Det sägs att några skrev namnen på sina älskade på baksidorna av skärvorna innan de fäste dem vid tyget och därmed förseglade sin kärlek för alltid.

Konstruktionen av Kristus kropp inleddes i mitten av 1926 under överinseende av Heitors medarkitekt, Heitor Levy, och ingenjörerna Antonio Ferreira Antero och Pedro Fernandes Vianna da Silva.

Arbetet fortsatte under de följande fem åren och under denna tid, trots de farliga omständigheter arbete under hög höjd innebär, miste ingen livet.

Kristusstatyn avtäcktes 12 oktober 1931. Därefter följde en veckas firande och festligheter då människor från Brasiliens alla hörn strömmade in till staden för att se mästerverket.

Cristo Redentor, eller Kristusstatyn, firade 2011 sin åttionde födelsedag och har utnämnts till ett av världens sju nya underverk med närmare två miljoner besökare varje år.

Sanna historier bakom boken

För att läsa mer om de verkliga personer, platser och företeelser som förekommer i boken, klicka på länkarna nedan.